Liten uppdatering.
Lite har hänt sen sist jag skrev.
Det var ju utställning den 16 - 17 maj, först i Hässleholm sen på Kjugekull.
Jag ville egentligen inte ställa i Hässleholm p.g.a. domarbyte, men så var det olika turer fram o tillbaka va det gällde om man fick pengarna tillbaka eller inte. Det jag uppfattade var att man inte fick pengarna tillbaka och valde då att åka dit.
Och som jag förutspådde gick det inte så bra. Iris fick bara VG med usel kritik och Pluppen fick Excellent, men utan ck.
Var ju tvungen att så ner på något ju. Ja ja....
Skitväder va det med hela den helgen. Regnet kom o gick hela tiden.
På söndagen var det dags uppe på Kjugekull, o ni kan gissa att tältet åkte upp fortare än kvickt!!
Jag visade alla mina hundar, Harry med, mest för att stödja klubben.
Han var inte så himla road, men iallafall, han fick mycket godis!!
Det gick bra för mina hundar, Harry blev BIR veteran, men sen oplacerad i biset. Spelar roll ändå.
Han gjorde bra ifrån sig gubben, o han håller måttet ännu!
Martin entrade ringen för första gången i Barn med hund med Harry och fick en egen liten handlinglektion av domaren.
Och det gick bra tillslut. Han blev stolt när han fick priset. Lilla grabben, som föresten fyllde 7 år igår. Tiden den går.
Pluppen gick också mycket bra och fick excellent ck o bästa unghund. Han hade dock mycket tuff konkurrens sen bland de övriga hanarna, vilka var många, o han gick inte vidare. Men det gjorde inget, han fick jättebra kritik iallafall.
Iris och Ritwa fick excellent men inget ck.
Söndagen erbjöd stundom ösregn o så lite solsken och ösregn samtidigt som solen sken!
Blåste med en del, men va fanken, det har det ju gjort nu i månader. Känns som om det aldrig tar slut.
Så måndagen efter var det dags för jobb som vanligt o dagen började som vanligt. Men på förmiddagen började jag känna att jag fick ont i magen men brydde mig inte så mycket om det. Magknip har man ju haft lite fram o tillbaka. Brukar gå över. Fast sen runt middagstid gjorde det så ont att jag hade svårt för att stå upprätt och började med tillslut må illa. Runt 14 tiden blev jag hemskickad av mina samordnare o jag kröp till sängs nästan direkt. Låg jag helt stilla på ena sidan gjorde det mindre ont, men ett tag visste jag inte vad som gjorde ondast, magen eller ryggen. Jag stod ut hela kvällen o natten, men på morgonen efter insåg att den där magknipen nog inte skulle gå över. Jag tog bilen och körde ner till vårdcentralen och hoppades på en dunderkur. Men så icke blev fallet, utan läkaren skrev en remiss till kirugen och sen var det bara att ta sig rätt in till akuten. Felet? Kunde vara vad som helst!
Några timmar till fortlöpte och jag hade så ont ibland att jag svettades. Men tillslut fick jag komma in o tillslut ramlade det in en kvinnlig läkare som erbjöd mig smärtstillande! WOW! Morfin! Kick ass!
Himmelriket o jag kunde somnat på studs. Nej, då blev jag skickad till observationen och skulle nu dricka en hiskeligt massa kontsrastvätska för de tyckte nog att jag borde röngtas. Suck... inget litet fel eller?
Och sen skulle de tas blodprover, och ja de försökte och försökte... mina armar såg tillslut som nåldynor, min mage med för all del! Jag är dessutom spruträdd... och detta började nu bli otäckt. Trött, riktigt trött, rädd o ledsen låg jag där och funderade. Tillslut kom en go <3 vän och höll mig sällskap till långt in på natten.
Röntgen avklarades med mycket smärta o besvär... kontrastvätska gavs direkt i blodet med, och sköterskan som gjorde det sa till mig att man blev konstigt varm i kroppen och det skulle kännas som om jag hade kissat på mig. Och tro mig, så kändes det. Jag frågade henne iallafall om jag verkligen inte hade kissat på mig. Haha... nej, det hade jag inte.
Svaret kom tillbaka med inte ett helt tydligt fel o alla mina prover var normala. Så vad tusan var felet?
Läkaren på akuten ringde bakjouren som kom och gjorde sin bedömning och han trodde på operation, så jag slussades upp på plan 6 o avd. 64, kirurgavdelningen. Där fick jag omgående duscha osv och äntligen fick jag hamna i en ordentlig säng, först tog jag fel säng... haha... tur dock att den som krävde den sängen inte var där då.
Sen iallafall beslöts det att jag skulle ner på operation ganska så fort, men det tog ändå fram till kl 3 på natten innan jag åkte ner. Det pratades nässonder och epudiral och ännu mer nålar.
Jissses!! SNÄLLA KNOCKA MIG INNAN ALLT DETTA TACK!!!
Tack och lov var jag så trött och groggy av morfinet att jag faktiskt inte brydde mig när det petades ner slang i näsan på mig och de stack mig. Sen sövde de mig ganska fort efter.
Tog tid på mig att vakna gjorde jag med! Var nog inte vid medvetande förrän vid 10-11 tiden kanske. Och när jag slår upp mina trötta sega ögon blickar en väldigt söt kille ner på mig. Oj oj... o där låg jag o såg hemsk ut! Haha...
Uppenbarligen hade jag drabbats av en form av tarmvred där hela min tunntarm hade vridit sig runt sig själv och typ "ramlat" in i en sk. slits man får efter att ha gjort en gastric bypassoperation, vilket jag har gjort för 5 ½ år sedan. Trodde aldrig att jag skulle få några komplikationer efter den operationen så lång tid efter. Men tydligen.
Nu är jag hemma iallafall och ja... flytande kost i 2 veckor. Har bara några dagar kvar!! Yeaaa....
Men visst något gott har det ju kommit ur det hela, vikten har rasat! 4 kg på en vecka.
Visst hundarna har ju inte fått sina vanliga promenader för att jag inte orkar, fast jag har tåliga hundar. =)
Fler bilder från utställningen på Kjugekull har jag på min facebooksida.
