17/8
Jaha men va tiden rusar iväg! Kan inte tiden stanna... lite iallafall.
Inget har egentligen hänt... livet har rullat på.
Bara jag som har känt mig kass den senaste veckan.
Började i måndagskväll med att jag fick konstiga stickningar i ansiktet, på vänster sida.
Tänkte inte så mycket på det utan på tisdagen gick jag till jobbet på morgonen, min första dag efter semestern och kände att det skulle vara skönt att komma tillbaka till vardagen. Dock under morgonmötet upptäckte jag att jag var rejält svullen på nedre delen av halsen fast på höger sida och blev lite bekymrad. Nu är jag ingen gnällig människa och jag tycker inte om att springa till läkaren, men jag visade halsen för min samordnare o berättade även om mina stickningar i ansiktet (kan beskriva det som en bedövning som är på väg att släppa) hon tyckte ju att jag skulle ringa in till vårdcentralen direkt kl 08.00 vilket jag faktiskt gjorde, men det för att jag var orolig för halsen!
Fick träffa min husläkare, vilken jag tycker om, han är bra och han bryr sig, när han har tid.
Han gjorde lite tester och utefter dessa tog han beslutet att ringa ambulans och skicka in mig till akuten. Hör till saken nu att det är nog inte för inte att han kallade mig extremt besvärlig patient. Jag sa till honom att vi nu var ovänner!
In till akuten kom jag och fick ganska så snabbt, trots att det var fullproppat med folk, en läkare som heter Inga. Absolut inga fel på henne, men jag kände att p.ga. den höga belastningen så kunde nog inte läkaren ge mig en rättvis bedömning. Så efter en vända uppe på öron, vilket visade sig vara bra tog jag själv beslutet att åka hem, mot läkarens inrådan.
Läkaren sa till mig att blir det värre får jag åka in igen direkt. Så i onsdags gick jag till jobbet och det kändes så där... svullnaden i halsen hade gått ner något och ja, det gick rätt ok att jobba. Torsdagen gick också ok, va en del inne i stan på olika läkartider med min tös. I fredags gjorde de en magnetröntgen och lungröntgen och jag jobbade sen fredagkväll och tack vare snälla arbetskamrater så gick kvällen rätt ok. Mådde dock lite halvtaskigt senare på kvällen. Lördag morgon vaknade jag med världens huvudvärk och ansiktet verkligen brände, så jag tog två panodil och gick o la mig en stund mitt på dagen o somnade direkt. Åkte sen in till stan för o handla och klarade dåligt av det. Idag dock vaknade jag och kände mig jättepigg! Så pigg att jag fixade fram blod och skankarna för att lägga spår till Iris och Pluppen. Det varade i någon timme sen var det som någon slagit mig i huvudet och jag fick gå o lägga mig. Kanske var det dags att åka in till akuten iallafall?
Vilket jag gjorde, HATAR det jäkla stället! Ärligt och seriöst! Fick sitta och vänta i några timmar innan jag kom in till en sjuksköterska som frågade va jag gjorde där. Berätta varför och hon läste lite i journalen sen skulle hon gå o rådfråga en läkare. Kom tillbaka 5 min senare och sa att det var inget fel på mig, men om det blir värre fick jag så klart komma tillbaka. Va fan? Det var ju därför jag satt där... för att det HADE blivit värre!!!!
Sen babblade hon om något värde som legat i underkant i april månad och det var nog det som spökade och att jag skulle be min husläkare göra en checkup. Hrm... Tror nog Björn skulle haft koll på det!
Denna eminenta sköterska fick mig verkligen att känna som om jag faktiskt bara inbillade mig att det sticker och bränner i halva ansiktet och att jag nu är så trött och orkeslös att det är jobbigt att bara hålla huvudet uppe. För enligt denna läkare vid namn Stefan som hon rådfrågade, så var röntgenbilderna bra och påvisade inget onormalt så därför var det inget fel på mig och det fanns inget mer att göra. ??????
Så arg som ett bi o med ett VA VAD DET JAG SA????!!! åkte jag hem.
Det har ju ställts så härliga diagnoser där på akuten. Min dotter kom in med akut magsmärta, som en läkare på akuten ville ha till en vanlig urinvägsinfektion, vilket visade sig vara en blindtarmsinflammation som verkligen absolut behövdes opereras! Ja ja...
Så jag har haft stora planer med spårläggning osv men det har inte hafts ork till det.
Men nu i eftermiddag av ren ilska åke jag ut i skogen och la två korta spår till puppisarna.
Och det fick sen ligga någon timme i regn. Förvånad jag när jag sen fick ut hundarna och de drog iväg som attans på spåret! Dock ville ingen av dom ha med skanken att göra. Tror Iris blev lite besviken över att spåret tog slut så snabbt!
Detta bådar ju gott! Stolt matte!
Fast denna matte ska nu lägga sig i sängen igen!
Tack o hej från mig o taxarna!
