19/8
Idag började barnen skolan! YES! Äntligen!
Visst, jag tar att jag är en hemsk mamma eller vad ni vill kalla mig, men denna sommaren har varit hemsk!
Ungarna har hållt på 24-7 med att bråka och ja allmänt hålla på och störa sig. Tösen på sitt sätt och pojken på sitt.
Hör till saken att Mikaela har diabetes som inte sköter i huvudtaget, stressmoment utan dess like! Martin har väldigt många myror i brallan och gasar på i 6ans växel från tidig morgon till sen kväll. Han är väldigt smart och skärpt, dock använder han detta till att hitta på en massa hyss som tyvärr bara är av förstörelsearten. Dessutom väldtigt väldigt trotsig!
Så ja, det var med en lättnadens suck jag lämnade av honom i skolan idag.
Efter det fick jag ett jätteryck och flängde ut i skogen med blodflaskan och tre skankar i högsta hugg!
Nu skulle det läggas spår minsann! La ett till Ritwa först, för hur som haver vill jag ha hennes SEVCH titel fixad i år!
Och hon är taggad den lilla fian. Jag traskade på och traskade på med blod o skank och tyckte jag fixade till det med bra vinklar och bloduppehåll och återgångar och hela kittet. Men... när min fin fina app jag har i telefonen sa att jag bara hade gått 350 m undrade jag om den där fina appen fungerade! Gjorde ju inget annat än gick o gick! Ja ja... det var ju bara att fortsätta ett par 100 m, vilket det inte blev. När appen sa att jag hade gått strax över 400 m så var det en vääldigt brant backe rätt ner så ja... jag hade två val, antingen riskerade jag mitt liv för de där 200 meterna eller så gav jag blanka ******** i dom och avslutade spåret där. Ja gissa vilket jag gjorde! Så klart! Hallå mitt liv är mig mer kärt än 200 meter tack!
Sen efter det tyckte jag gott att Iris och Pluppen kunde få ett varsitt spår så jag rännde över vägen på platsen jag var och fixade två spår som var nästan 100 meter med en vinkel.
Någon timme senare, kunde inte vänta mycket längre då jag skulle hämta Martin i skolan, så gav jag mig bort till spårplatsen med puppisarna och så klart... hela himlen öppnade sig! Då luktade det illa i min bil av alla svordomar som kom!
Fast det var bara att ge sig ut i hälleregnet. Först ut var Iris och hon pep iväg rätt på spåret i en väldans fart med näsan rätt ner i backen, vinkeln tog hon med ett nafs utan att runda eller något, en prick vinkel! Och strax därefter hade jag hängt skanken, vilken hon lätt hittade. Jag berömde henne men fick bara en sur blick tillbaka. "Va det redan slut?" "Nu igen?"
Hon ville inte gå därifrån så jag fick med milt tvång asa bort henne till bilen.
Sen var det Pluppens tur och han gasade på rätt bra i början med och tog också sin vinkel fint, men då tog matte upp mobiltelefonen för att filma! Ja, jag ville ju visa vilken fröjd det var att gå bak en hund som verkligen gick på och var duktig. Då tappade han konseptet helt och började snurra ut lite här och var. Aj aj... störningsmoment som Pluppen inte fixde, dumt av mig då det var bara andra gången han spårar!! Men han kom på det igen med lite hjälp och då gick det bra. Han liksom Iris struntar totalt i skanken, utan vill liksom bara fortsätta... varför ska vi ha den räligsa saken i munnen? Det är mycket roliga att leta blodspår!!
Dags för ett riktigt äventyr för dessa två kanske?
Imorgon är det dags för Ritwa och jag vet att hon är taggad! ;)
Men nu är det en hemskt trött matte som ska sjunka ner i soffan o glo på film!
